”Biogasbranschen måste gå från sekt till statsreligion”

Biogasmarknadsutredningens Robin Jacobsson ställer sina knäckfrågor till en panel på BRCs stormöte.

Den 29-30 november arrangerade BRC sitt sista stormöte inom ramen för BRC etapp 2. Det var dock inte på långa vägar det sista stormötet eftersom biogascentret i samma veva inledde en programperiod på ytterligare fyra år. Och tur var väl det – förra veckans möte var välbesökt och visade på ett brinnande intresse och oerhört positiv energi för biogasforsknigen från både forskare, partners och medlemmar.

En artikel och bilder från mötet har publicerats på LiUs webb som ni finner här.

Biogas Research Center – en drivande kraft för biogasens utveckling i Sverige och internationellt

Idag går Biodriv Tinget 2018 av stapeln på Nalen i Stockholm, vilket innebär en en heldag fylld med föredrag, panelsamtal och tid för nätverkande och erfarenhetsutbyte. BioDriv Tinget är en mötesplats och kunskapskälla för omställningen till fossilfria transporter i östra Mellansverige och Stockholmsregionen. BRC är såklart på plats! Vår doktorand Axel Lindfors deltar i ett samtal om en ny modell för offentlig upphandling med hjälp av de nationella miljömålen.

Dessutom är BRC är nominerade till Biogasutmärkelsen 2018! Priset delas ut till  en aktör som gjort viktiga insatser för biogasens utveckling i Sverige. Nomineringen lyder:
Mats Eklund, föreståndare och vetenskaplig ledare för Biogas Research Center vid Linköpings universitet, har under flera år samlat en stor bredd av aktörer i biogassverige. Med Mats ledarskap i spetsen utgör Biogas Research Center en drivande kraft för biogasens utveckling i Sverige och internationellt. I sann pionjäranda visar Mats vägen för hållbara biogaslösningar genom att tvärsektoriellt knyta ihop den näringspolitiska och miljömässiga nyttan med ökad biogasproduktion och användning. Mats brinner för biogasens utveckling, genom ödmjukhet, kunskap och en gnutta glamour är han en av de drivande krafterna bakom biogasens andra våg.

Så, spetsa öronen kl. 13.00 den 5 december då årets biogasutmärkelse delas ut. Heja BRC!

 

Ny publikation från BRC – Energiindikatorer för busstrafiken

Hur kan kollektivtrafikens energieffektivitet värderas på ett sätt som främjar arbetet mot klimatmålen? Vad visar egentligen jämförelser mellan svenska regioners transportsystem? Det är frågor som avhandlas i en artikel av LiU-forskarna Marcus Gustafsson, Niclas Svensson och Stefan Anderberg.

Sverige har som mål att minska transportsektorns växthusgasutsläpp med 70 % från 2010 till 2030 och att sektorn ska vara helt klimatneutral senast 2045. Sättet att mäta och utvärdera bränsleanvändning och energieffektivitet i kollektivtrafiken reflekterar dock inte så väl de mål vi vill uppnå. Dels görs ingen skillnad mellan olika typer av förnybara bränslen; dels bedöms energianvändningen endast utifrån fordonets motor. I den här artikeln beskrivs och analyseras alternativa sätt att se på energieffektivitet och användning av förnybara bränslen inom busstrafiken. Resultaten visar på stora skillnader i jämförelsen mellan olika regioners busstrafik beroende på om den görs på det konventionella sättet med motorns bränsleeffektivitet och andel förnybara bränslen i fokus, eller om man jämför primärenergianvändning och minskning av fossila bränslen i ett livscykelperspektiv. Medan det smalare perspektivet tenderar att framhålla dieselliknande bränslen som mer effektiva är ett bredare perspektiv bättre för att belysa den låga primärenergianvändningen och reduktionen av växthusgasutsläpp vid produktion och användning av biogas.

Energy performance indicators as policy support for public bus transport – The case of Sweden publiceras snart i tidskriften Transportation Research Part D: Transport and Environment.

BRC rapport: Biogaslösningar i Norrköping – potential för produktion och marknad

I våras anordnade Biogas Research Center och Norrköpings kommun en workshopserie dit vi bjöd in centrala aktörer för att diskutera  biogasens roll för samhällsutmaningar i Norrköping.  Genom denna workshopserie i tre delar samladeBRCs forskare in material till en studie om centrala frågeställningar gällande biogaslösningar i Norrköpings kommun.

  • Hur kan biogaslösningar bidra till att lösa viktiga samhällsutmaningar?
  • Vilken roll kan biogasen spela för att uppnå politiskt antagna målsättningar om fossilfrihet 2030 i Norrköping?
  • Vilka förändringar behövs för att realisera potentialen med biogaslösningar? Kartlägga nya aktörer som har potential att ingå i Norrköpings biogasutveckling.

Nu är slutrapporten Bioogaslösningar i Norrköping – Potential för produktion och marknad klar.

Här kan ni läsa rapporten BRC report IP Norrköping

I labbet utvecklas framtidens biogas

Foto: Mikael Sönne

Den allt hetare klimatdebatten gör att intresset för biogas ökar. I BRC:s laboratorium sliter forskarna för att göra tillverkningen så effektiv som möjlig – och för att kunna använda nya råvaror i framtiden.

Annika Björn är BRCs forskningområdesansvariga inom process- och teknikforskning, och hon leder arbetet för att hitta nya substrat och för att göra biogasproduktionen effektivare i framtiden. Arbetet kan få stor ekonomisk och miljömässig betydelse.

Läs mer om Annikas arbete med reaktorerna The brave, The pure, The wise och så vidare, som alla finns i labbet i Tema-huset.

Under ytan – En studie av Östergötlands akvatiska biodrivmedelspotential

Rapporten, skriven av två femteårsstudenter vid Linköpings Universitet, utreder och kartlägger olika akvatiska substrat för biodrivmedelproduktion. Studien är fokuserad på Östergötland men innehåller fler intressanta insikter för användning av akvatiska substrat i allmänhet. I arbetet appliceras ett multi-kriterieramverk för att bedöma flera olika akvatiska substrats drivmedelprestanda och rimlighet i Östergötland. Studiens resultat visar att användning av akvatiska substrat i biodrivmedelproduktion kan ha flera positiva externa effekter på våra akvatiska miljöer. Exempel på positiva externa effekter som lyfts i rapporten är uttag av näring från övergödda områden, ökat turistvärde för kuststräckor samt minskad påverkan från algblomning. Studien lyfter även att det är viktigt att ha med de positiva effekterna i kalkyler och beräkningar då akvatiska substrat analyseras. Rapporten syftar även till att ge en viktigt kontext för var kunskapen om akvatiska substrat befinner sig nu samt hur området kan utvecklas i framtiden.

Läs rapporten här (på svenska):

BRC 2018-1 Under ytan – En studie av Östergötlands akvatiska biodrivmedelspotential

Vad finns det egentligen för potential för en biogaslösning för Johannesburgs kollektivtrafik?

Nu är det lite mer än två månader sedan vi kom hem från Sydafrika och sedan dess har vi fokuserat på att skriva klart uppsatsen. Framläggningen är avklarad och nu återstår bara några sista justeringar innan hela den otroligt roliga och lärorika tiden som exjobbare är över.

Under våren har vi gjort en multikriterieanalys där vi undersökt potential, rimlighet, miljöprestanda och ekonomiska kostnader för en biogaslösning för den kommunala kollektivtrafiken i Johannesburg och detta är en sammanfattning av våra viktigaste resultat och slutsatser. Slutresultatet blev inte riktigt de vi hade förväntat oss, men generellt finns det goda möjligheter att driva kollektivtrafiken med biometan om man lyckas komma runt vissa potentiellt stora hinder.

När vi letade efter råmaterial för biometanproduktion riktade vi in oss på organiskt avfall för att inte konkurrera med livsmedelsproduktion. De råmaterial vi identifierade är hushållsavfall från det kommunala avfallsföretaget Pikitup, avfall från den stora frukt-och grönsaksmarknaden i Johannesburg, deponigas från de fem kommunala deponierna, två slakterier, en livsmedelsindustri, ett privatägt avfallsföretag samt avloppsslam från de kommunala vattenreningsverken. I flera av dessa kategorier finns det ytterligare potential, till exempel finns det fler slakterier och livsmedelsindustrier så den totala biomassapotentialen är troligen större än den vi identifierade, men det var från dessa källor vi fick siffor som vi kunde använda i våra beräkningar.

Baserat på informationen vi fick om dessa råmaterialskällor beräknade vi potentialen för biometan och biogödsel. Den totala biometanpotentialen är tillräcklig för att förse nästan 2700 bussar med sitt årliga bränslebehov, vilket är långt mer än de 1000 bussar som finns eller planeras för idag i Johannesburg. Det finns alltså potential att inkludera andra typer av fordon i en biometanslösning, till exempel sopbilar eller minibusstaxibilarna som också är en viktig del av Johannesburgs kollektivtrafik. Några av taxibilarna drivs redan idag av naturgas.

Det skulle även bli en hel del rötrest från biogasproduktionen men efterfrågan på att använda denna som biogödsel är låg på grund av att det finns väldigt lite jordbruksmark i direkt anslutning till staden. Jordbruket sker främst några mil ifrån Johannesburg vilket skulle leda till höga transportkostnader om de skulle vara intresserade av att använda rötresten som biogödsel. För att en biometanlösning ska lyckas i Johannesburg måste alternativa användningsområden för rötresten undersökas vidare.

Rimligheten för en biometanlösning undersöktes på två sätt, dels för hela staden och dels för varje råmaterial. Rimligheten för staden visas i diagrammet nedan där asteriskerna representerar hur säkra vi är på vår bedömning (*** är hög säkerhet och ** är medium säkerhet).

Vid rimlighetsbedömningen av varje råmaterial bedömdes avfallet från frukt- och grönsaksmarknaden och det kommunala hushållsavfallet vara mest rimliga, främst eftersom de ägs och kontrolleras av staden. Just nu deponeras detta avfall, men University of Johannesburg planerar ett pilotprojekt där biometan ska produceras från marknadsavfallet. Andelen organiskt material i marknadsavfallet är dessutom hög, 93 %. Även andelen organiskt avfall i hushållsavfallet är relativt högt, 34 %. Däremot behövs någon form av utsortering av det organiska materialet från övrigt avfall.

Minst rimliga bedömdes deponigas och avloppsslammet vara. En stor del av avloppsslammet rötas redan till biogas, men den gasen och deponigasen används för att producera el, som också är viktigt i Johannesburg på grund av tidigare problem med strömavbrott. En möjlighet skulle dock vara att biogasen från reningsverket uppgraderades till biometan och rötresten från all biogasproduktion torkades och förbrändes för elproduktion.

För miljöprestanda undersöktes cirkulation av näringsämnen, minskad klimatpåverkan och förbättrad luftkvalitet vid användning av biometan jämfört med diesel. Den totala biometanpotentialen beräknades leda till en minskning med 256 000 ton CO2-ekvivalenter per år, och utsläppen av luftpartiklar och NOx beräknades minska med 30 respektive 1,6 ton per år. Biogödseln beräknades innehålla kväve och fosfor som kan ersätta 2000 ton respektive 500 ton jungfruliga näringsämnen per år.

Slutligen beräknades de ekonomiska kostnaderna för investering, drift och underhåll samt distribution av biometan. Det här är ett område där osäkerheten är stor eftersom det finns få andra biogasanläggningar i Sydafrika som presenterar sina kostnader. Följande kostnader är beräknade baserat på sydafrikanska siffor: produktionskostnad för biogas (0,017 USD/Nm3), investeringskostnad för biogasanläggning (25 000 USD/ton avfall) och uppgraderingskostnad (0,017 USD/Nm3). I en fortsatt studie skulle det vara intressant att också ta hänsyn till intäkterna som biometanet kan generera.

Deponierna i Johannesburg håller på att fyllas och både en deponiskatt och ett förbud att deponera organiskt avfall diskuteras, vilket borde gynna waste-to-energy-lösningar. Dock verkar de flesta vi intervjuade veta om problematiken med de fulla deponierna, och det hade kunnat vara en stark drivkraft redan nu, men det verkar inte vara fallet. Viktiga hinder som måste övervinnas för att en biometanlösning ska lyckas är bland annat den besvärliga administrationen och korta planeringshorisonten. Vidare behöver den generella kunskapen om biogas och biometan öka bland beslutsfattare, de som jobbar med konstruktion och drift av biogasanläggningar, busschaufförer och jordbrukare, både för att se potentialen i biometan och kunna anpassa lagstiftning, policys och andra beslut efter det, men också för att det saknas kompetens inom drift och konstruktion av biogasanläggningar.

/Johanna och Linnéa